Frustration

Urk. Nu är jag verkligen irriterad.

Jag hatar att vänta på saker.

Jag vill nu.

Jag vill åka utomlands.

Jag vill göra saker.

Jag vill se saker.

Jag vill ha ett bättre jobb.

Jag vill ha stadigare ekonomi.

Jag vill bli något.

Jag vill allra helst öppna eget.

Jag vill ha körkort.

Jag vill ha en bil.

En gammal 50-talare, inget nytt skit.

Jag vill kunna skruva på min bil.

Utan att min pappa pekar och säger allting, även fast det är så vi måste börja.

Jag vill bli smal.

Jag vill trivas med mig själv.

Jag vill att det ska gå fortare än vad det gör.

Jag vill ha ett utomlands bröllop.

Jag vill bara ha mina favoriter där.

Jag vill verkligen bo på landet.

Jag vill ha ett stort hus.

Jag vill ha ett gigantiskt garage.

Och alldeles för många bilar.

Jag vill, efter att jag rest en massa, ha en hund.

Och tro det eller ej, men detta är inte bara att jag gnäller och inte gör något åt saken.

Jag håller på.

Med allting håller jag på.

Jag försöker.

Jag vet att det är upp till mig, ingen annan kan påverka mitt liv och göra det till det liv som jag vill ha.

 Bara jag.

Men allting tar sån jäkla tid, och tålamod är inte någon egenskap jag har.